FEM ÅR #4 | Gamla headers(del3)

Publicerat 2017-07-21 klockan 13:24:00 (Svensk tid) Av Linda Wiberg
Citerar mej själv från föregående delar;
 
"Detta inlägg har jag fruktat mest, jag vet nämligen att jag haft en hel del mindre profsiga headers under dessa år. Jag har nämligen valt att även visa headers från längre bak i tiden än 5 år. Vad gör man inte för bloggens födelsedag? Hoppas ni uppskattar det! För att göra det ännu roligare så tänkte jag recensera mina egna headers. Let's start!"
 
Denna la jag ner väldigt mycket tid på, och i sig så är det ju inget fel på designen. Men varför jag valde att ha tre selfies med... vet jag ej. Detta är ju inte fult, men det blev nog lite för mycket med såhääär många bilder, tycker jag idag. Men jämfört med tidigare headers så måste denna nog endå få 4/5, för designen.
 
 
 
Här var det alldeles för mycket text, och hur fan ser jag ut? Eller ja, mitt hår. Och varför har jag ett svart pärlhalsband? Här sitter jag i skogen på en brunn, jag liknar lite ett troll. Töntiga citaten är tillbaka, den här gången på svenska, vilket gjorde det ännu töntigare. Men, måste väl säga 2/5, bilden var ju iallafall inte överredigerad. Minns att jag tvingade ut min bror med mig för att ta denna bild...
 
Okej visst, om man inte tänker på att jag ville ha tre bilder på mig själv i headern så ser det ju okej ut. Alltså, det hade kunnat vara mycket värre om jag säger så. Tror mest att jag ogillar denna pågrund av de gamla bilderna på mig själv. Om vi bortser från det så tror jag nog att det blir 4/5 ... kanske.
 
 
 
 Och så blev det värre igen. Jag vet inte varför jag gillade att förstärka färgen på mina ögon så mycket att det bara ser overkligt ut. Det kanske ser coolt ut, men varför valde jag att göra det på min header? Dessutom ser det ut som att ja har gjort bloggadressen i paint, jag hoppas att denna bara var tillfällig. 2/5 !
 
Har egentligen inte så mycket att säga om denna, ett flertal liknande har jag ju redan pratat om. Ben & Jerry glass uppskattas ju alltid, men varför jag valde att ha det på bild i min header, vet jag ej. Samma med de andra bilderna. Var var logiken? 3/5, bra försök iallafall.
 
 
Jag hatar bakgrunden. Varför har jag höjt så mycket på mättnaden? Det ser förjäkligt ut. Mina selfien det samma, det ser inte ens ut som att det är samma person på båda bilderna. Jag använder inte Picmonkey att redigera bilderna i längre, det ser jag på texten. Poängen blir väl 2/5...
 
 
Undrar när jag insåg att det inte är ett måste att ha en massa bilder i headern. Max en, sen räcker det, det blir för mycket! Böt header väldigt ofta förut, jag blev ju aldri nöjd. 3/5, den var ju ganska fin iallafall.
 
 
 
Tummen upp för att jag iallafall valde att ha lite mer dämpade färger! Runda bilder är snyggt, ingen ful selfie... riktigt bra, måste klappa mig själv lite på axeln. 4/5.
 
Nu börjar vi dock närma oss mina senaste headers, så vi kör resten utan recension, bara som en liten throw back;
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nu, efter dessa tre inlägg så har vi gått egenom alla mina headers genom min tid som bloggare, vilket är ungefär 7 år. Det är helt sjukt hur länge jag egentlgen har hållit på, och hur mycket tid jag egentligen har lagt på bloggandet. Jag inser själv hur mycket jag har förändrats som bloggare, både i bider och text. Jag hoppas ni som läser vill fortsätta följa min blogg, och så vill jag välkommna alla nya läsare. Ni är skitbra!♥

FEM ÅR #3 | Gamla headers(del2)

Publicerat 2017-07-19 klockan 11:12:00 (Svensk tid) Av Linda Wiberg
Citerar mej själv från förra delen;
 
"Detta inlägg har jag fruktat mest, jag vet nämligen att jag haft en hel del mindre profsiga headers under dessa år. Jag har nämligen valt att även visa headers från längre bak i tiden än 5 år. Vad gör man inte för bloggens födelsedag? Hoppas ni uppskattar det! För att göra det ännu roligare så tänkte jag recensera mina egna headers. Let's start!"
 
 
Här var nog den perioden då jag började härma fotografer på Weheartit. Bilderna hade varit finare om jag som sagt inte lagt på jäkla massa filter. Är ju inte en hemsk header precis, men kan inte direkt säga att den är snygg. Fem tråkiga bilder helt enkelt. 2/5.
 
Samma med denna. Det är ju inget fel med bilderna, jag höll ju på rätt mycket med kameran och visste ju vad jag gjorde. Bilden på mig, duckface och peace. Var man tvungen att göra så på den tiden eller var är felet. Bilden på sprattelstickan gillar jag dock, var så jäkla stolt över den, och tycker fan än idag att det var bra gjort av mig. 2/5 får det bli!
 
Nu tror jag vi tog ett litet hopp genom tiden med tanke på mitt hår. Detta är ju inget märkvärdigt, en helt vanlig selfie med bloggadressen på. Vad var grejen med att alltid ha en selfie som header? Kunde en inte ha det vid menyn istället? Iallafall så är bilden inte tagen bra, skugga och sol i ansiktet på samma gång gjorde nog så att kamerans automatiska inställningar blev förvirrade. 2/5, det kunde varit ännu värre.
 
Denna var ju endå helt okej-fin måste jag erkänna. Nu när jag och Linda började ha våra photoshoots så att jag inte behövde ta selfien till headern, nu kommer nog mina headers bli mer och mer normala, ska vi tro. Förövrigt så vill jag be om ursäkt angående att vi stod och trampade på någons åker. 4/5 !!
 
Yolo-trenden träffade mig tydligen? Fast jag har ju bytt ut ett ord. Försökte vara väldigt inspo med alla engelska ord. Eller så ville jag bara vara cool och misslyckades. Eller ja, det var ju coolt en gång i tiden med "yolo", tur att det inte är det nu mera. Igen en gång en selfie, och så lite fina bilder på sidan. Sätter 2/5 på denna!
 
En simpel jäkel, tror detta var något jag bara hade tillfälligt. Denna gillar jag, bakgrundsbilden tog jag själv, och lade sen bara på texten. Hade visserligen kunnat välja ett annat typsnitt, men denna får absolut godkänt av mig!
3/5 !
 
Denna gillar jag! Var ju nästan bättre på att fotografera då, än vad jag är nu. Denna är både simpel och fin, men har endå lagt en hel del tid på den, tror jag. Bästa hittills vill jag påstå. Inte överredigerade bilder, inga selfien, inga töntiga citat och inga fula typsnitt. 5/5 !! Wow! Detta trodde jag inte om mig, det var ju 5 år sedan! Här började nog mitt öga för design.
 
 
 
Den sista och tredje delen kommer på fredag.

FEM ÅR #2 | Gamla headers

Publicerat 2017-07-18 klockan 13:10:00 (Svensk tid) Av Linda Wiberg
Detta inlägg har jag fruktat mest, jag vet nämligen att jag haft en hel del mindre profsiga headers under dessa år. Jag har nämligen valt att även visa headers från längre bak i tiden än 5 år. Vad gör man inte för bloggens födelsedag? Hoppas ni uppskattar det! För att göra det ännu roligare så tänkte jag recensera mina egna headers. Let's start!
 
Här försökte jag vara rosa och söt, men detta är nog endå en helt okej header. Eller ja, inge fula selfien och inte redigerad i paint. Jag har gjort den i Picmonkey, och måste endå säga att skuggningen var ju en kul idé, trots att det kanske inte ser så bra ut. Bloggnamnet jag hade på den här tiden är dock inget att hänga i julgranen. Försökte bara vara cool, jag kallades inte ens för Lindous. Hur kom jag på det? Poängen landar på 3/5!
 
 
Okej. Så här såg de flesta av mina headers ut förr vill jag minnas. Väldigt överredigerade. Solnedgången var ju fin, men jag vet inte vilken fas jag var i livet. För det första så har jag en vit keps, och ett långt halsband med texten "Love" på. Idag tycker jag att det var det töntigaste någonsin, men antar att det inte var det förr.
Finns väl inte så mycket mer att säga. Typsnittet på texten är förjävligt. 1/5, endast pågrund av att solnedgången ju var liiite fin.
 
Fortfarande väldigt överredigerat, och dessutom ser det ut som att jag har tuperat mitt hår för att se cool ut. Lite läskigt hur jag inte alls minns denna header. Det jag har gjort är i princip bara att ha tagit en selfie, bekskärt, rundat kanterna och sen skrivit bloggadressen. Och smällt på tre olika Picmonkey filter. 2/5.
 
Oavsett om jag passar i hatt eller ej, så tycker jag att den här var riktigt bra. Här har jag iallafall använt lite mer fantasi, och så har jag inte överredigerat, iallafall inte bilden på mig. Kanske inte är något som jag hade velat ha som header idag, men endå! Lite stolt måste jag vara över mitt 15 åriga jag. 4/5.
 
Tillbaka till en överredigerad header. Bortsett från det så ja, helt bra idé kanske, men det ser ju inte klokt ut. Ska jag vara petnoga så vill jag nämna att den rosa färgen på t-skjortan inte alls matchar hjärtat på lappen. Mitt designer öga idag skriker "NEJ", hade varit snyggare med bara ett svart hjärta. Hörnurarna minns jag! Det var nog de första trådlösa hörlurarna som uppfunnits tror jag, därav så är dom vääldigt stora. Denna header är iallafall simpel, och det är ju så jag gillar det idag. Tror det får bli 3/5, den var ju inte sååå farlig.
 
Är osäker på ifall detta är en header eller bara en bild, men tar med den endå för att den är så otroligt skrämmande. Min första tanke var att det var twilight-perioden i mitt liv, då när första filmen kom ut och alla plötsligt blev galna i vampyrer. För jag ser ju ut som en vampyr. Den här headern är ju varken cool eller snygg på något sätt, och jag vet inte hur jag tänkte här. Det enda jag har att säga att jag ser förjävlig ut, kanske var denna som skrämde bort mina läsare för 7 år sedan. 0/5 !
 
Ojnej. För det första; grönt lagellack. För det andra; suddigt i kanterna. För det tredje; de enorma hörlurarna är tillbaka. För det fjärde; peace tecken med båda händerna. Det är nu jag börjar fundera på min egen existens. Har svårt att bestämma mig ifall denna är bättre eller sämre än förra, men denna är ju inte skrämmande. Eller? 1/5...
 
 
 
Inser att jag har haft en hel del headers, så för att inte göra inlägget för långt och tråkigt så kommer jag skriva nästa del imorgon. Stort grattis till bloggen!

FEM ÅR #1 | TB INLÄGG

Publicerat 2017-07-17 klockan 14:54:00 (Svensk tid) Av Linda Wiberg
Eftersom att bloggen just fyllt fem år så tänkte jag dela med mig av ett inlägg som jag skrev för exakt fem år sedan idag. Jag inser själv att jag utvecklats väldigt mycket på bloggfronten sedan den dagen, till det bättre såklart. 
 
Läs mitt gamla inlägg HÄR!
 
Jag hade tydligen mycket problem med blogg.se på den tiden, och det vill jag börja med att säga att ja inte har idag. Jag minns hur bilduppladdningen ofta krånglade, och jag blev riktigt frustrerad. Det var väl ungefär det jag skrev om dagligen. Hade till och med planer på att byta bloggportal, men som tur så löste sig alla problemen till slut. Idag har jag aldrig problem med något gällande blogg.se!
 
Så måste jag analysera hur jag såg ut. Bilden är tagen på Padva stranden, hängde mycket där med Linda "förr". Här hade jag just haft lugg, tror det var ungefär här som jag bestämde mig för att låta den växa ut, eftersom att jag har dragit den åt sidan. Saknar verkligen inte alls att ha raklugg. Förövrigt så ser jag väl ut som jag gör idag tycker jag. Mitt år är dock lite längre. Lindas hår däremot har ju ändrats en hel del genom åren, men hennes svarta hår med blåskiftande toner är ju rätt coolt endå. Lindas olika hårfärger är något som alltid får mig att tänka tillbaka på "gamla goda tider", haha...
 
Vad inlägget egentligen handlar om vet jag inte, jag märker själv nu hur jag skrev osamanhängande, och lämnade massa frågetecken. Vem den här "M" är kommer vi nog aldrig få veta, jag har inte den blekaste aning. Jag älskar att jag berättar att jag har extremt roligt åt en sak, men sen endå vägrar berätta för att ingen skulle förstå. Det var typiskt mig. Förr i tiden såg alla mina inlägg ut så, jag förstod nog inte hur tråkigt det är för andra människor att läsa om mina uppladdningsproblem. Jag bloggade väldigt mycket på den tiden, flera inlägg per dag, som egentligen inte handlade om annat än att jag berättade vad jag hade gjort den senaste timmen, eller om vad jag skulle göra. Jag var dock inte ensam om det, det var i princip det en skrev om då på den tiden. Det roliga är ju att det var precis det som jag själv ville läsa om andra, så jag antar att det var en trend.
 
För fem år sedan så var jag 17 år, och det känns som att det inte alls var länge sen, men det var det ju. Att jag inom ett halvår fyller 23 låter nästan osannolikt i mina öron. Tiden efter jag fyllde 18 har gått så otroligt snabbt. Under dessa fem år så har ni fått följa min tid när jag studerade till Datanom, och när jag började jobba, skaffade körkort, flyttade hemmifrån.. och så vidare. Trots att allting har gått så fort, så känns det även som att den är en riktigt stor del av mitt liv som utspelade sig just under tiden som jag har haft denna blogg. Jag kan liksom inte greppa tiden riktigt. Fem riktigt bra och samtidigt dåliga år har det varit!
 
 

Hundpromenaden

Publicerat 2017-07-17 klockan 10:20:00 (Svensk tid) Av Linda Wiberg
Två bilder från lördagens kvällspromenad med Jim och hunden Molly! Vi tog vara på vädret och gick en runda på Ramsholmen/Högholmen med den lilla krabaten, som var den minsta hunden jag någonsin varit med om. Möjligt att det var den sötaste och snällaste också! Ifall jag hade skaffat hund så hade det varit samma ras som Molly, jag blev kär i henne!
 
Ramsholmen är förövrigt en såå fin plats, borde absolut gå där oftare. Vi satte oss uppe på berget vid vattnet och njöt, det var en perfekt sommarkväll, mera sådana!
 
Avslutar med en bild som fick hamna på Instagram, där heter jag Lindaleskandra.
 

Söndagens frukost

Publicerat 2017-07-16 klockan 09:05:35 (Svensk tid) Av Linda Wiberg
När jag var hos Linda en sen kväll (det var egentigen natt) så bjöd hon på nattmackor, med Pickels. Åt ofta pickels på smörgås då jag var liten, men jag hade helt glömt bort att det ens existerade! Så nu har jag själv köpt pickels att ha på smörgåsen på morgonen. Väldigt gott! Jag är inte riktigt en frukostmänniska, är aldrig riktigt hungrig på morgonen, men försöker endå få i mig två små smörgåsar och ett glas vatten, det är det enda som sjunker. Vad tycks om mina nya måsservetter? Köpte dem från Mysiga hem förra veckan, mina gamla hade tagit slut. Jag vet egentligen inte hur jag kan tycka om måsar så mycket, förutom att dom är så otroligt fina och dekorativa.
 
Idag är det söndag och fint väder, så jag tänker dra till stranden senare, första gånger för iår faktiskt! Vill sola och kanske bli en nyans brunare, och tampas med lite kliande utslag av solen. Finns det månne någon annan kräm än vanlig solkräm mot det, tro? Det har inte varit så mycket varma och soliga dagar iår, tyvärr, och halva juli har redan gått. Jag hoppas att sommaren kommer påriktigt i augusti under min semester, så att jag iallafall får njuta liiite...
 

Lördagspromenaden

Publicerat 2017-07-15 klockan 17:18:00 (Svensk tid) Av Linda Wiberg
 
Nyss hemkommen från Lördagspromenaden, så sitter jag på sängen och väntar på att svetten ska lägga sig. Har hört att det är bättre att göra så än att direkt hoppa i duschen. Varför? Vet ej. Känner mig som en sportnörd då jag svettas, men orsaken till detta är nog värmen ute, inte promenaden i sig. Fun fact, det var andra gången denna sommar som jag gick promenaden utan långa ärmar, jag är en jäkligt frusen individ. Går en länk på 4-6 km varje dag, och idag blev det faktiskt varmt.
 
Träningsskor skulle jag vara i behov av, jag promenerar nämligen i vanliga låga Converse, och jag har alltid tyckt att de är bekväma skor, men måste nog erkänna att jag får ont i fötterna. Bottnet är ju rätt platt och hårt, ger inte mycket stöd för fötterna. Känner mig väldigt klumpig med dem också. Efterlyser tips på bra och billiga träningsskor, som är bra att gå i. Billigt och bra kanske inte går hand i hand, men jag har inte lust att satsa på träningskläder. Jag är ju inte den människan som tränar, jag vill bara . Så, var hittar relativt bra och relativt billiga skor?
 
Nu ska jag slänga i mig matrester; lite korvsås, nypotatis och en maletköttbiff. Så blir det en snabb dusch, och ikväll ska jag träffa Jim!

Nästa vecka

Publicerat 2017-07-12 klockan 12:53:00 (Svensk tid) Av Linda Wiberg
 
Nästa vecka, så tänkte jag fira min bloggs 5 års dag! För ungefär en månad sedan så fyllde min blogg FEM ÅR! Det måste verkligen uppmärksammas från min sida, så nästa vecka kommer jag att publicera ett inlägg varje dag. Som en liten teaser så tänkte jag att vi skulle läsa egenom lite gamla inlägg och kolla på lite gamla headers från min tid som skribent på Avigasidan. Ni som följt mig längre än så vet kanske att jag haft två bloggar tidigare här på Blogg.se, men denna blogg är den som jag haft längst. Ni äldre läsare har alltså fått följa med mig genom mitt liv, och fått ta del av mina tankar på denna blogg i fem års tid nu. Så sjukt länge!
 
Att jag för nästan exakt fem år sedan bestämde mig för att starta en ny blogg, och att jag nu hållit mig här så länge, är något som är värt att fira tycker jag. Så otroligt många meningar, ord och bokstäver som har publicerats här, både positivt och negativt. Nu i slutet på Juli kommer ja att försöka göra någon slags förnyelse, som jag även nämde i mitt senaste inlägg då jag hade ångest över bloggen. Ingen stor förändelse, men jag har iallafall bestämt mig för att jag verkligen vill blogga, det har varit min hobby så länge, och att skriva är verkligen ett av mina största intressen. Ska satsa mer på kvaliteten på bilderna, och kommer försöka hinna lägga ner ännu mera tid på bloggen än vad jag gjort tidigare. Ni kommer alltså få följa med mig i mitt liv ännu länge.
 
Min kamera kommer få hänga med mig överallt, eller det är iallafall vad jag ska försöka. Jag kommer samla bloggmaterial vart jag än går. Skämt å sido, men jag känner att jag verkligen vill satsa på bloggen eftersom att det är det jag brinner för. Skrivandet. En proffsfotograf kommer jag nog aldrig bli, men övning ger färdighet! Hoppas att ni vill hänga med mig ännu i fortsättningen♥

Kvällstankar

Publicerat 2017-07-07 klockan 22:57:00 (Svensk tid) Av Linda Wiberg
Det är ju alltid när en ska sova som alla tankar kommer upp i huvudet, och så blir det svårt att somna eftersom att hjärnan bara koncentrerar sig på att tänka. Nu har jag inte tagit min dagliga promenad på två dagar heller, vilket gör det hela ännu värre - det är ju då jag tänker som mest. Här ligger jag och försöker sova, medans hjärnan går på högvarv.
 
Vad ska jag göra med min blogg? Det är en tanke som har satt sig i skallen på mig, jag stressar ju upp mig över småsaker. Jag har en blogg, med dagliga besökare - men jag skriver så sällan! Får extremt dåligt samvete av det. Tänkte att jag skulle pausa bloggen hela sommaren, och ta nya tag till hösten, men jag vet inte om det är det jag vill. Jag har haft väldigt svårt att veta vad ni vill läsa om, och det har flera gånger hänt att jag skrivit ett inlägg, och sen bara raderat det, för att jag har tänkt att det nog inte är någon som vill läsa. Jag vill verkligen ta en ny start på bloggen, starta någon ny serie, och avsluta de gamla. Jag får nog återkomma senare när jag upplever att tankarna snurrat klart.
 
Vart försvann sommaren? Här i Finland där jag bor så blev det inte riktigt sommar. Det har kanske varit max 10 dagar sommarvärme, lite nu och då. En riktigt dålig sommar blev det iår, om man tänker på väder och värme. Jag gråter nästan när jag tänker på att vi redan är inne i Juli. Jag försöker dock övertala mig själv om att jag hittills har haft en riktigt bra sommar, detta ska bli en jäkligt bra sommar, trots vädret. Mina sommarplaner har jag bloggat om 100 gånger vid det här laget, ni behöver inte oroa er att jag ska ta upp dem igen...
 
Livet står still, tycker jag. Jag bara är, gör det jag måste för att överleva, och ibland klämmer in något kul. Jag lever inte så som jag vill just nu, och jag vet inte ens hur jag ska förklara detta utan att det ska låta töntigt. Men ni vet, citerat från Skam "Livet er nå". Vill du förändra något, gör det nu! Medans jag bara sitter här och väntar på att livet går framåt och att det kanske automatiskt dyker upp något nytt, om 5 år eller så. Den tanken är ju bara deprimerande.
 
Bostadssparande. Ja, minns ej om jag nämnt det tidigare, men jag har faktiskt börjat bostadsspara. Jag vet att ekonomi kanske inte är ett så populärt ämne att skriva om offentligt, men jag kommer såklart inte nämna några summor, ifall någon är känslig. Hata inte på mig nu, snälla. Jag har alltså diskuterat med banken, och gjort upp en preliminär plan på mitt sparande, så att jag inom ett visst antal år kommer kunna köpa ett alldeles eget hem. Väldigt bra såklart, men detta har bara gjort mig stressad. Jag kommer på mig själv med att sitta och fundera ifall jag ska leva på nudlar i 2 år bara för att kunna öka sparsumman per månad, och på så sätt förkorta tiden...
Iallafall så vet jag vad jag ska önska mig mig till födelsedagen (och nej, jag menar inte nudlar...)
 
Akrylnaglar, är något jag också funderar på mycket. För det första så är det ju det bästa som uppfunnits, jag har lite komplex över mina stora fula händer, och akrylnaglar är lite av en räddare för att jag ska känna mig lite finare. Detta har ju blivit ett beroende. Det är inte det som är det egentliga problemet, för det är att det är riktigt svårt att få en tid inbokad för att fixa dem. Finns flera salonger här i stan som gör naglar, men det gäller att vara i tid. Två månader i tid. Jag hamnar varje gång ringa runt till alla ställen, och sedan gå med utväxt längre än själva akrylet. Jag förstår inte, hur ska jag kunna boka in en tid två månader i förväg, när jag inte ens vet hur jag jobbar då? Skriver inte detta för att klaga på någon nagelsalong, jag förstår ju att de inte kan göra någonting åt att de är fullbokade så långt fram, jag är bara irriterad på att behöva kämpa så för att få en tid. En shoutout till Salong Kronan, stackaren kom på jobb en timme tidigare bara för min skull, för att laga mina naglar, skämdes riktigt när hon ursäktade sig för att vara trött. Enormt tacksam är jag iallafall!
 
Jag är i akut behov av en ny bäddmadrass! Det är i såna här tillfällen jag känner att jag gjort ett dumt val till att bostadsspara, jag vet ju att jag behöver varenda cent jag får in per månad. Jag kan inte påstå att jag är en slösare, jag har naturliga utgifter i livet, också annat än mat och hyra (och naglar, jag ska sluta med det, jag lovar). Men, om vi nu ska prata om min bäddmadrass, som jag säkerligen nämn i något tidigare inlägg; den är helt slut. Jag är inte den som är kräsen egentligen, jag älskar min säng, men nu under semestern då jag har kunnat sova 2-3 timmar längre per natt, så märker jag hur ont jag har i hela ryggen på morgonen. Trots att jag bara haft den i ca. 3 år, så är den helt slut. Fjädrarna från madrassen under känns egenom som hårda knölar, och när jag vaknar känns det som att jag blivit överkörd. 7/10 nätter har jag vaknat och förflyttat mig till soffan, och det har tillochmed hänt att jag varit tvungen att ta värkmedicin (som jag verkligen försöker håller mig borta ifrån!!). Pointen med detta är egentligen att bäddmadrassen är alldeles för dyra! Inte bara dyra, utan helt sjukligt dyra! Jag var in till Jysk här om dagen, och såg att priset låg på över 300€. Jag får alltså en helt ny säng inklusive bäddmadrass för det priset. Blev inget köp. Jag fattar att madrasser är dyra, men jag tänkte bara att det får kosta vad det kosta vill. Så tänker jag varje morgon när jag vaknar och har ont. MEN, hade aldrig ens kunnat tro att de skulle vara så dyra. Har istället tänkt köpa två tjocka täcken att lägga under min nuvarande bäddmadrass, och tills dess sova på soffan och knarka tabletter.
 
Så, nu tror jag att jag har tömt min hjärna på tankar. Nu. Måste. Jag. Sova. Godnatt!

Midsommarfirande

Publicerat 2017-06-29 klockan 19:44:39 (Svensk tid) Av Linda Wiberg
Linda Wibergs foto.Linda Wibergs foto.
Förra veckan var det självaste midsommaren, som jag spenderade vid stugan. En otroligt kall midsommar, men det är ju tyvärr så att det tyspiska midsommarvädret har varit väldigt kallt, de senaste åren, tycker jag. Det blåste, vilket gjorde sitt, de få gångerna som solen tittade fram så var det endå kallt. Regnade gjorde det också, så planerna på att trampa trampbåt fick ganska snabbt skrotas, tyvärr. Jag frös hela midsommaren i princip, men det gör jag ju alltid. Attbada badtunna var iallafall ett bra val, jag älskar varmt vatten, varken regnet eller blåsten gjorde någonting i det fallet.
 
För ja, sommaren har ju varit försvunnen nu en tid, iallafall värmen. Kan inte själv inse att det snart är juli, då det är kallt ute. Visserligen så lyser solen idag, men jag saknar verkligen heta sommardagar. Jag vill ligga på stranden och göra sådant som hör sommaren till. Min första sommarsemester vecka drar snart igång, och jag ber till gudarna att vädret är perfekt då, orkar inte med en kall och regnig semester.

I strid med tekniken

Publicerat 2017-06-18 klockan 17:17:30 (Svensk tid) Av Linda Wiberg
 
Ibland, rätt så sällan kanske, så önskar jag att tekniken inte skulle finnas. Iallafall den tekniken som inte fungerar felfritt. Ibland känner jag bara, att varför är en viss sak ens uppfunnen redan, då en märker att det ännu finns en hel del problem att lösa. Det är precis vad jag känner nu angående min Chrome cast, som har fungerar så gott som felfritt i ett och ett halvt år, och nu plötsligt vill inte min mobil casta någonting över huvudtaget till tv'n, medans det via datorn och ipaden fungerar helt felfritt. Jag antar att ingen bryr sig, men jag har nu suttit och kämpat med detta i två timmar, och jag hade nog haft annat att syssla med denna söndag. Jag blir så arg. 
 
Hej föresten, hur är det med er? Jag hinner inte riktigt med sommaren känns det som vilket kan beror på att det har varit rätt dålig sommar hittills. Vem vill läsa om sådant? Jag tänkte ta en snabb re-cap (är det ens ett ord?) på vad som hänt den senaste månaden istället;
  • Jag har varit på min brors dimission
  • Jag har varit och fixat om mina akrylnaglar
  • Fått inflammation i halsen (yass, händer varje månad)
  • Planterat blommor på balkongen
  • Varit "kattvakt"
  • Kört skoter, tb till då jag var 15 år.
  • Träffat saknade Jim, som kommit tillbaka till Finland över sommaren
  • Börjat promenera oftare
  • Tvättat mina sminkborstar (händer väldigt sällan, måste bättra mig)
Och nu inser vi alla hur otroligt ointressant liv jag egentligen har. Medans andra människor reser gjorden runt så tvättar jag mina sminkborstar och är otroligt stolt över mig själv. Jag får leva med det. Ni märker kanske att mitt humör inte är tip-top, det är inte pågrund av något dramatiskt, ibland känner jag bara att jag inte orkar vara på bra humör helatiden. Det som tynger mig idag är först och främst tekniska problem och inflammerade halsmandlar. Och vädret, och så är jag lite stressad över sommaren av någon anledning. Denna sommar ska bli en riktigt bra sommar har jag tänkt, och allting pekar på att det kommer bli det! Jag vet att halva sommaren redan gått, men jag har inte riktigt varit ledig ännu. Jaaa, kan vi snälla snacka om mina sommarplaner!?
 
Nästa vecka är det midsommar, och då kommer jag att åka ner till stugan. Ska helt enkelt leva lite stugliv, t.ex bada badtunna och åka båt. Så har jag tänkt ta årets första dopp också, men det vill jag inte egentligen. (mvh hon som fryser under dubbla täcken då det är 25 grader inne). Sen är det endast en vecka till min första vecka sommarsemester, tror dock inte jag har något speciellt inplanerat då, Eller ja, då ska jag sola varje soliga dag, ät glass, sitta ute på balkongen sent, springa på massa loppisar, dricka redbull, äta blåbär och storstäda lägenheten. Det är väl det. Förhoppningsvis hinner det dyka upp något nytt också.
 
Så är det ju Julifestivalen också, hoppeligen blir det ett minne för livet med tanke på biljetterna var extremt dyra, och att jag aldrig varit på festival förut. I mitten på augusti börjar mina tre veckor semester, och DÅ ska det hända mycket, hade jag tänkt. Under min första vecka ska jag kolla om alla säsonger av SKAM, och så ska jag storstäda lite, igen. Vill ju ha lägenheten tip top då jag har semester. Sen är det Augustinatten, vilket jag ser mycket framemot. Andra veckan kommer jag att sätta mig på ett flygplan, jag ska nämligen hälsa på Jenni som numera bor på Gotland!! Vi har nog aldrig varit så här långt borta från varandra, och knappt ens såhär länge. Ska bli roligt att få träffa henne efter alla dessa månader!! Under samma resa kommer jag såklat även att besöka älskade Stockholm, och träffa B, och så ska jag shoppa. För den här gången kommer jag ta båten tillbaka, så att jag inte behöver fundera på hur mycket min packning väger. Eller, ja det är inte bara därför, haha. Ska bli kul att åka båt. I samma veva kommer B över till Finland, och jag kommer antagligen bli en crazy reseguide och visa honom allt med finland. Jag kommer definitivt tvinga han att äta memma och visa honom våra extrema Fazers kexhyllor i mataffärerna, och så kommer vi säkerligen ha en hel dag i Bromarf då jag ska visa honom skogen. Skämt och sido, speciellt det där med memman (vem fan äter memma i augusti liksom) men jag tycker att det är otroligt roligt att visa skogen för stadsbor, speciellt ifall det råkar dyka upp en älg.
 
Ja, som ni märker så är jag väldigt exalterad över sommarplanerna, och jag är säker på att detta kommer bli en jävligt bra sommar!! Oavsett om min mobil vill casta till tv'n eller ej...............

Det långa Stockholm-inlägget

Publicerat 2017-05-29 klockan 22:50:00 (Svensk tid) Av Linda Wiberg
Jag vet att det här nog kommer bli ett av de längsta inläggen jag någonsin skrivit. Jag vill bara skriva ut allt jag känner just nu, och samtidigt försöka beskriva hur lycklig jag var i Sverige, och så vill jag även berätta vad jag gjort. Kommer blanda in lite bilder i texten så att det inte blir fööör tråkigt.
 
Jag har ju varit extremt exalterad över min resa till Stockholm sen dagen för ett par månader sen då jag bestämde mig för att boka det. Ska vi gå ännu längre bak i tiden så har jag alltid älskat Sverige och velat råka dit, men har aldrig riktigt haft någon att åka dit med nu på äldre dagar då jag ej behöver föräldrar med mig. Jag funderade på att åka iväg ensam, men insåg att det låg långt ifrån min comfortzone, jag klarar ju knappt av att ens åka tåg, hur i hela fridens namn ska jag klara av att resa till ett annat land!? Försökte få med familjen, men de gick ej. Av en ren slump så råkade jag få kontakt med en person i Sverige via nätet (nej, inte via Tinder) och vi började Skypa ofta. Ungefär en månad senare så dök det plötsligt upp en liten tanke i mitt huvud - jag åker över till Sverige ensam, jag kan ju faktiskt träffa och umgås med honom där, så att jag inte känner mig så ensam. Jag lät den tanken snurra i mitt huvud i en vecka, och ju mer jag tänkte på det, desto säkrare blev jag på att det var precis så jag skulle göra. Jag bokade flyg och hotell, och det gjorde mig ännu mer taggad.
 
Linda Wibergs foto.
 
Jag trodde att jag skulle vara extremt nervös, eftersom att jag inte hade den minsta aning om hur det fungerar på en flygplats, men jag bad en kompis att berätta exakt i detalj hur jag skulle göra, jag skrev en detaljerad lista, och googlade massor i flera veckor. Till slut kändes allting väldigt säkert, jag visste exakt hur jag skulle göra, och jag kunde inte va mer förberedd. Bokade allting 2 månader före, typ, och den väntan var väääldigt lång. Jag var så taggad, det var som en dröm som skulle gå i uppfyllelse. Jag räknande dagarna, planerade lite till, skrev upp viktiga detaljer, planerade packningen osv, det var så kul, och det fick tiden att gå liiite snabbare. Jag fattade inte att jag faktiskt skulle åka till Stockholm ensam, det lät för otroligt i mina öron. Nu när jag tänker tillbaka så känns det verkligen som att jag bokade resan ett helt år före avgång, haha. Jag tror inte att det går att förklara, men jag antar att ni märker hur stor grej detta var för mig. Normala människor drömmer om att få åka till Thailand eller jorden runt, medans jag bara vill åka till Stockholm. Helt ärligt så väljer jag Stockholm före alla andra resmål. Stockholm var, och är fortfarande min drömresa. Jag kan helt enkelt inte beskriva min kärlek till Sverige, och speciellt inte nu efter den här resan. Det var så skönt att komma bort från verkligheten, och att få höra svenskar runt om sig. Ibland känner jag att jag är född i fel land - jag borde nog blivit född i Sverige, jag vet att jag hör mera hemma där än här i Finland. 
 
Linda Wibergs foto.
 
När dagen sen äntligen kom, dagen då jag skulle sätta mig på planet och åka iväg, så var nog en av de lyckligaste dagarna i mitt liv, och jag överdriver inte ens. Jag tror att en del av det nog kom från att jag faktiskt skulle åka iväg ensam, för det var extremt roligt. Det blev extra speciellt att själv ha kontroll över allt, och att bara behöva tänka på sig själv (ja, jag kanske är lite egoistiskt). I Torsdags checkade jag in, och säkerhetskontrollen gick bra, och att hitta rätt gate gick bra. Inga problem alls, och jag insåg rätt fort att detta skulle jag klara galant! På planet satt jag brevid en äldre man som drack Whiskey, och han pratade på hela flygresan - på finska. Det var kanske inte så trevligt, eftersom att jag kände mig väldigt osocial i den stunden, jag hade bara velat sitta där helt knäpptyst och inte ens märka av han. Men, förutom det så gick det galant, haha. Jag gillar att åka flygplan, och dessutom nu när det bara var ungefär en timmes resa. Tiden gick så snabbt, och jag hann inte ens få tråkigt. Lite ont i röven kanske eftersom att det verkligen var obekväma bänkar...
 
Linda Wibergs foto.
När flyget landade, och jag fick sätta mina fötter på svensk mark kändes allting så jävla bra. Kan inte ens beskriva det! Jag hoppade in i närmaste taxi, och så började färden mot Stockholm och hotellet. Kan ni tänka er vad jag gjorde sen? Jag åt på Max. "Sveriges goaste hamburgare" sägs det, och JA. McDonalds hamburgare kan ta och kasta sig i väggen, jag önskar att Max hade funnits i Finland också. Väntade en lååång stund på att få checka in på hotellet, och sedan så lämnade jag i princip bara väskorna där, och gick ut och satte mig i en park. Där satt jag bara. Behövde liksom ta in att jag faktiskt är i Stockholm, och att detta inte är någon dröm. Sen gick jag vidare, jag bara gick och gick, jag var inte påväg någonstans, jag visste ju inte var någonting fanns. Så jag bara gick runt i Stockholm, och insåg hur fint allting är där! Jag hade ju hört folk säga att Stockholm är den finaste stadet, och jag har ju sett bilder - men då jag fick se det i verkligheten så insåg jag verkligen att denna stad var så otroligt extremt vacker, att den som inte sett den inte kan fatta. På kvällen låg jag på hotellummet och kollade på tv, redan en sådan sak var jag facinerad över, svensk tv och svenska reklamer! Ville inte gå ute på stan sent, eftersom att det ju är lite riskfyllt, och jag brukar vara en magnet för underliga personer, hehe. Gick och lade mig rätt tidigt istället, och skönt var det! Undrar om det går att vara jetlaggad på bara en timmes variation i tidzonerna? Isåfall var jag nog det. 
 
Linda Wibergs foto.
 
Fredag morgon, och jag vaknade tidigt, min hjärna hade nog inte vant sig vid att klockan går "fel" i Sverige. Jag åt underbar hotelfrukost i lugn och ro, och gick sedan för att duscha och fixa mig. Eftersom jag var vaken väldigt tidigt så tog jag det väldigt lugnt. Jag gick på stan i flera timmar, njöt av min ensamhet. Allting var så intressant att se på, och började till slut bli trött av alla intryck, och att hjärnan verkligen behövde gå på högvarv för att hinna ta in allt jag såg, och för att inte krocka in någon människa. Gick till slut och satte mig på en liten och mysig restaurang för att äta lite lunch. Servitören frågade artigt om jag väntade sällskap, och när jag hörde mig själv säga att nej, det är bara jag, så började jag faktiskt känna mig som en riktig loner. Eller ja, jag hade ju i princip inte något emot att vara ensam, men jag kände endå att det hade varit mycket roligare med sällskap - jag tror det var det där med att sitta ensam och äta som jag inte riktigt gillade. Fick känslan av att alla som ser mig tänker att jag nog inte har en enda vän som vill umgås med mig. Nåväl, detta fick mig iallafall att meddela min kära "Internetkompis" att han måste komma till Stockholm, och att han gärna får stanna här med mig hela helgen. Maten jag åt var förövrigt det godaste jag ätit, det var ett nyöppnat ställe inne i Gallerian, såklart minns jag ej vad det hette. Typiskt. Efter det gick jag till Ica för att köpa tandkräm och sådant som jag inte tog med mig hemmifrån, lämnade det på hotellet och gick för att möta upp min svenska polare! (Älskar förövrigt det ordet, "polare" haha)
 
Linda Wibergs foto.
 
 
Vi gick en lång tur på stan, besökte lite köpcenter och slutligen pausade vi på hotellet innan det var dags att gå ut och äta. Åt en väldigt god ceasarsallad, och den mättade helt perfekt. Sen besökte vi isbaren som fanns på hotellet, det var egentligen den enda planen som vi hade haft planerad i förväg, och det var en cool upplevelse! Vid dörren så fick vi en varsin jacka, som mer såg ut som ett stort tält med hål för huvudet och armarna med ettpar handskar som hängde i band på sidorna. Kan säga er att jag nog aldrig sett så dum ut i hela mitt liv. Vi gick in i baren, som alltså var helt gjord av is, och beställde varsin drink, i glas som också dom var gjorda av is. Det var -7 grader där inne, så vi var där inne ungfär en timme, sen höll vi båda på att frysa händerna av oss. Jag hade ju glömt att ta på mig yllesockorna - såklart, så mina fötter var två små isbitar då vi kom ut därifrån. Det var ju såklart värt det, en supercool upplevelse, som jag aldrig kommer glömma. Vi båda var så facinerade över isskulpturerna och väggarna. Jag rekommenderar verkligen att besöka isbaren ifall ni har möjlighet, det är värt det! Jag är ju väldigt frusen av mig, men inte ens det kunde stoppa mig, jag hade ångrat mig om jag inte hade besökt isbaren.
 
Linda Wibergs foto.
Efter det tog i en kort promenad för att få upp värmen i kroppen igen, klockan var rätt mycket så efter det orkade vi inte så mycket annat än att lata oss på rummet och se på film. Jag blev så otroligt trött, så jag slumrade till några varv. Kan inte förstå hur hotellsängar kan vara så extremt bekväma och mjuka, jag sov så otrolit bra den natten att min polare hade vaknat på natten och trott att jag var död eftersom att jag inte hade rört på mig en enda gång. Följande dag så var vi uppe så pass tidigt att när vi tog en runda på stan så hade inga affärer ännu öppnat, det var dock skönt att det var lite mindre folk. Vädret var dock så fantastiskt denna dag! Det var en het sommardag, och jag ångrade att jag inte hade tagit med mig shortsen. Kan inte beskriva det bättre än att det var outhärdigt, det gick helt enkelt inte att befinna sig i solen utan att känna sig svimmfärdig. Vi köpte vatten och satte oss i skuggan och insåg att detta inte var en bra dag för att gå på stan, vi höll på att smälta. Istället så kom han med den brillianta idén att vi skulle ta bilen ut till "landet" för att vi båda behövde en paus från alla stressade människor, och så hettan.
 
Linda Wibergs foto.
 
Jag tror jag aldrig har uppskattat luftkonditionering så mycket som då, vi åkte till en liten by som låg ungefär en timme utanför Stockholm nära vattnet, det var så lungt och skönt där, och en väldigt mysig och idyllisk by. Där hade jag verkligen kunnat bo! Vi gick en runda där, och jag kunde nog inte ens fatta hur otroligt allting var där. Jag var nog lite för upptagen med att se mig omkring, eftersom att jag inte ens tog en enda bild från detta vackra paradiset, det ångrar jag starkt! Nästa gång ska jag ta med mig systemkameran och dokumentera precis allting jag ser! Jag lovar! Tyvärr så var det nästan omöjligt att vistas utomhus i den här hettan, så vi åkte till "Mall of scandinavia" istället ("oj Linda, första destinationen som du verkligen minns vad hette, bravo!") Jag hade bestämt mig för att köpa nya skor, och hade nog redan gått egenom alla skoaffärer i hela Stockholm, och inte hittade jag något nu heller. Slutade med att vi delade på en pizza, och sen var vi båda så trötta att vi åkte tillbaka hem till hotellet, och somnade mitt på ljusa dagen. Tror jag aldrig varit så trött och slut i hela kroppen, haha. Senare på kvällen gick vi en låååång promenad, som ni hör så gjorde vi inte så mycket annat än att gå, haha, men det var det absolut bästa sättet att få se allting. Jag hade velat veta hur många kilometer jag gick under dessa dagar. Sen var det såklart dags att smaka på Max's lyxshake med blåbär, och jag typ dog. Av smaken. Det var den godaste milkshaken jag någonsin smakat. Jag finner inga ord.
 
Linda Wibergs foto.
 
Sen blev det hotellet igen, jag behövde vila mina ben som jag var osäker på om ens existerade längre. Latade oss och såg på tv, innan vi slutligen tog en sista, och väldigt kort, nattpromenad. Sen såg vi på film och jag fick "slut på surf". Det är ju kanske en lite tråkig grej med Sverige, här i Finland har man obegränsat internet, men detta går ej i Sverige. Vilket resulterar till att internet kan ta slut, och detta var vad som hände mitt i filmen. Visserligen så var klockan typ 3 på natten och det var dags att somna. Följande dag, söndag, var det dags för utcheckning från hotellet, och det var sorgligt att ta sitt pick och pack, lämna in rumsnycklarna, och lämna hotellet. Jag får alltid en speciell relation till hotell, jag behöver nästan säga hejdå till rummet, och hade nog till och med kunnat börja gråta ifall jag hade velat. Detta hade ju varit mitt "hem" nu i några dagar, de dagar som blev superbra, hör helt klart till det bästa jag gjort i mitt liv. Det finns ju såklart en glädje i rummet, och att bara vara tvungen att lämna är ju inte kul. Dock så var inte min resa riktigt över ännu, eftersom att planet hem inte ännu gick, så vi tog en sista tur i underbara Stockholm, och tog ännu lite bilder. Det var som att säga hejdå åt allting, jag ville verkligen inte åka därifrån!!
 
Linda Wibergs foto.
 
Många tycker säkert att jag är en tönt, det är ju bara att flytta! Ja, men riktigt så lätt är det inte. Jag har ingen koppling till Sverige alls. Har just och just ens varit där, har knappt någon aning om hur saker och ting fungerar där. Jag känner ingen där. Hade väldigt gärna flyttat til Sverige och bott i någon mindre stad utanför Stockholm, men hade aldrig i livet gjort det ensam. Menar inte att jag behöver någon att bo med, jag bor nog gärna ensam, men hade gärna velat ha någon med mig från Finland, som kanske hade kunnat bo i samma stad som jag. Någon jag känner, som jag kan umgås med och hjälpas åt med flytten liksom. Nu hade det ju bara varit dumt om jag plötsligt flyttar till Sverige där jag inte känner nästan någon. Dessutom så behöver jag först hitta ett jobb och någonstans att bo. Jag önskar och hoppas dock på att jag en gång unde min livstid kommer att flytta över. Det hade varit ett lifegoal på hög nivå. Iallafall, fick skjuts till flygplatsen, och jag är så otroligt tacksam för allt. Det var sååå kul att få träffa honom för första gången, och jag har verkligen haft en så underbar helg! Kunde inte haft en bättre resa, och jag var flera gånger så glad att det nästan kom glädjetårar. Jag trivdes så bra!
 
Linda Wibergs foto.
Hemresan, hur gick den då? Jo, bra, men inte helt problemfritt kanske. Då jag skulle checka in på flygplatsen så ville inte automaten läsa av min streckkod på pappret som jag hade printat ut, och när jag provade med att skriva in mitt bokningsnummer så stod det på skärmen att det inte existerade någon sådan bokning. Typiskt. Provade pånytt, och till slut kom det fram en vänlig kvinna som jobbade där för att hjälpa mig, hon såg nog att jag höll på att få panik. För just då i den stunden trodde jag ju att jag inte skulle kunna ta mig hem. Hon berättade att jag skulle ta en annan automat eftersom att jag skulle till Finland. Det gjorde jag, och då fungerade allting bra tills jag kom till den punkten då jag skulle välja flyg. Mitt flyg som skulle gå 14:10 fanns ej med på listan. Nästa plan skulle först gå vid 17-tiden. Detta var underligt eftersom att jag hade printat ut bekräftelsen på bokningen, och där stod det klart och tydligt att mitt plan avgår 14:10. Jag gick tillbaka till kvinnan som räddade mig i nöden, och berättade min situation. Hon var så stöttande och försökte lugna mig, vid det här laget måste jag ha sett panikslagen ut, haha. Hon bad mig gå och checka in vid disken istället, och där fanns faktiskt rätt flyg! Som tur! Jag gick egenom säkerhetskontrollen utan problem, och insåg först efter det att biljetten jag hade fått saknade gate nummer. Jag fattar nu i efterhand att Bromma flygplats är så pass liten så att det ej behövdes. Det fanns nämigen endast 8 gater totalt, och det tog ju inte många sekunder att hitta vilken av dem som går till Helsingfors. Det var nummer 1. Eftersom att jag var väldigt mycket i tid så gick jag en runda i taxfreen. Återvände sen tillbaka till gate 1, och insåg till min förfäran att det inte längre stod "Helsingfors" på skärmen. Jag var ju dock säker på att det hade gjort det första gången, så därför så började jag köa där. Efter att det hade gått en kvart så började jag känna mig osäker. Det stod "Ängelholm" på skärmen, och det ändrades aldrig. Jag fick igen, gå fram till en disk och fråga ifall jag var på fel plats, men fick som tur var veta att nej, jag är på rätt plats, de hade bara lite tekniska problem med skärmen. Då kunde jag pusta ut. Väntade. Steg ombord. Satt där. Landade.
 
Väl i Finland insåg jag hur otroligt stor skillnad det är på vädret i Sverige och Finland. Här var ja tvungen att snabbt leta efter jackan i resväskan, i Sverige kunde man inte ens vistat utomhus pågrund av hettan, typ. En kompis hämtade mig från flygplatsen, och resan hem var väl inte så speciell. Stannade till vid McDonalds, och jag konstaterade att jag saknade Max's hamburgare redan, det är faktiskt de godaste snabbmatshamburgarna jag ätit! När jag slutligen kom hem, kändes allting väldigt konstigt och fel. Det kändes som att jag för 5 minuter sedan hade varit i Stokholm, och att jag nu plötsligt var hemma. Overkligt, som om jag hade drömt allting! Insåg hur bra resa jag haft, och hur snabbt allting gick. Hur jag längtat så länge efter att resa iväg, och så är det så snabbt över. Samtidigt kände jag en väldigt stark känsla av att jag inte alls passar in här hemma., jag trivs inte. Jag satt länge och funderade på att vad tusan gör jag här?? Jag ska vara i Sverige. Jag har trott att jag trivs helt okej här i Ekenäs, men jag har aldrig haft så mycket att jämföra med. Jag trivdes verkligen i Sverige, det går inte ens att förklara hur underligt det känns att komma hem, till sitt hem där man alltid har velat vara, och plötsligt känna att det känns fel. Jävligt fel. Här ska jag inte vara. Förut har det varit skönt att komma hem, men efter den här resan så kommer det inte kännas så längre tror jag. För jag känner att jag inte ska vara här. Jag vill inte bo här resten av mitt liv samtidigt som jag vet att jag hade mått och haft det så mycket bättre i Sverige. Nej, jag hatar inte att vara hemma, men den här känslan och tanken går inte att komma undan. Kommer sakna Sverige, och kommer absolut att åka tillbaka så fort som möjligt, och min hösta önskan är att någon gång få chansen att bo i Sverige♥
 
 
 
PS. Det tog mig tre timmar att skriva det här inlägget. Amen.

Jag är i Sverige

Publicerat 2017-05-26 klockan 08:50:21 (Svensk tid) Av Linda Wiberg

Tänkte kasta in ett kort inlägg nu direkt från hotelsängen, för just nu befinner jag mig i Stockholm! Anlände hit igår, och gick runt på stan flera timmar. Kan tyvärr inte shoppa pågrund av att jag redan hade övervikt i väskan påvägen hit, men det var riktigt kul att bara se omkring sig, Stockholm är så otroligt vackert! 


Vaknade väldigt tidigt idag, åt frukost redan vid 7, och nu ligger jag på rummet och kollar Youtube. Sen ska jag duscha, och sen tänkte jag gå till Åhlens. Skulle vilja köpa nya skor, det kan jag ju faktiskt göra, är ju bara att slänga de gamla, så blir ju ej tyngre. Sen hade jag även tänkt leta upp vattnet, och kanske köpa med någon mat så att jag kan ha lite picnik. Jag tycker det känns så tråkigt att sitta på restaurang ensam, haha.

Ikväll ska jag träffa B, och så ska vi besöka isbaren som finns här på hotellet! Är såå taggad på det, och på att äntligen få träffa honom påriktigt. Och just de, ska även gå i gamla stan och vara en riktig turist och kolla runt i alla små souvenirbutiker!

Men ja, måste ta lite bilder idag så kommer det ett bildinlägg sen när jag kommit tillbaka till Finland!


Vår (igen)

Publicerat 2017-05-15 klockan 18:58:36 (Svensk tid) Av Linda Wiberg
Linda Wibergs foto.
Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag iår har konstaterat att det är vår. Det har varit vår flera gånger, men plötsligt blir det kallt och börjar snöa. Vad har hänt med klimatet? Idag tog jag återigen en vårig bild från balkongen, tittat man noga på björken så ser man att knopparna har börjat slå ut! Den här gången ska vi tro att våren är här påriktigt, men så har jag ju redan trott flera gånger. Att det snöar i Maj är skrattretande och deprimerande.
 
Ja, här har det varit tyst på bloggen och det enda jag har att komma med är vädret, typ. Jenni har förövrigt lämnat mig och flyttat till självaste Gotland, så nu kommer jag inte träffa henne så ofta. Nu kommer vi behöva ha ett distansförhållande i vår vänskap, och det känns inte alls kul. Kan ju inte åka till Gotland bara för en dag precis, saknar henne redan! Såklart är jag glad för hennes skull och jag vet att hon kommer ha det bra där, bättre än vad hon hade det här. Så kommer jag träffa henne nu under sommaren då jag har semester, och åker över dit. Eftersom att jag jobbar så kommer jag ju inte ha tillräckligt med tid att träffa henne regelbundet. Det är skönt att det finns Skype!
 
Just nu i skrivande stund sitter jag faktiskt på mitt köksgolv. Jag känner att jag inte är tillräckligt bra på att laga mat så att jag kan lämna kycklingfileérna i ugnen utan uppsyn, hehe. 

Bloggtorka

Publicerat 2017-05-06 klockan 14:30:00 (Svensk tid) Av Linda Wiberg
Jag minns att jag en gång skrev en punktlista på tips på vad en kan blogga om när bloggtorkan slår till. Men när den väl gör det så känns ju ingen intressant att blogga om. Jag vet att bloggtorka är något som alla bloggare någon gång råkar ut för, och just nu är det en sådan gång för mig. Att jag till och med googlade "vad fan ska jag blogga om" nyss, och läste egenom 100-tals tips, men inget var något för mig. Igår kväll när jag försökte somna så kom jag på att det jag bloggar om är för det mesta sådant som jag vill skriva om, men kanske inte något som folk vill läsa om. Jag tänker helt enkelt inte längre än vad näsan är lång.
 
Har nu suttit och funderat på vad jag själv vill läsa om på bloggar, men jag vet inte. Vad vill jag läsa om? Vad brukar jag läsa om? Mest kanske vardagsinlägg, men då krävs det ju en intressant vardag. Mina vardagsinlägg hade i princip sett likadanna ut. Jag vaknar, äter frukost, går till jobbet, kommer hem, äter, duschar, städar undan, och så går jag och lägger mig. Jag blir irriterad på mig själv eftersom att jag vet att jag har massor att skriva om egentligen, men saknar inspirationen. Hur gör man för att få inspiration ens. Möjligtvis så har jag prestationsångest också över hur perfekta alla andras bloggar är, speciellt bilderna. Tar jag en bild till bloggen slutar det ofast med att jag tar en halvdålig mobilbild och publicerar utan minsta redigering, medan andra släpar med sig stativ och ljusmätare och den bästa system kameran. Jag måste ändra på det, jag måste använda min systemkamera mera.
 
Vart ville jag komma med det här inlägget som förövrigt är det tråkigaste inlägget jag någonsin publicerat? Ingenstans. Detta är ju ett typiskt bloggtorke-inlägg som inte handlar om någonting. Avslutar med min senaste selfie från Instagram.
 
 






Linda heter jag, är 22 år och bor ensam i en liten etta i den trevliga staden Ekenäs som ligger i södra Finland. Jag jobbar i en mysig blomsteraffär. Jag skriver om vardag, tankar, händelser och åsikter. Om livet helt enkelt, välkommen hit! Kontakta mig på adressen: lindawiberg@outlook.com