Söndag, en alldeles vanlig söndag men endå så ovanlig. Sista söndagen före jag inleder min tillfälliga tid som arbetslös. Har suttit tyst vid matbordet med ljudet av tvättmaskinen i bakgrunden och tänkt på livet, inte på ett dramatiskt sätt, utan på ett glädjefyllt sätt. För två månader sedan hade jag aldrig ens förväntat mig att livet skulle ta en sånhär positiv vändning och att jag snart på allvar skulle behöva packa ner mitt liv i flyttkartonger och inte öppna dem igen före jag har bosatt mig utanför gränserna till mitt hemland.

 

Att vara arbetslös är i sig inte något att glädjas över, men för mig är det en paus före det nya. Jag har ju trots allt ett nytt jobb som väntar på mig med öppna armar och fortfarande ett glädjerus inom mig! Efter tisdagen kan jag lämna mitt gamla jobb bakom mig, då lämnar jag in nycklarna och kommer ytterligare ett steg närmare framtiden. 

 

Längtar!