Idag tänkte jag hänga ut mig själv genom att skriva om min största osäkerhet - vilket är min hy i ansiktet. Jag är ju, som många redan har insett, väldigt intresserad av hudvård, det är det jag lägger mest pengar på, för jag tycker att det är så roligt, intressant, samtidigt som jag älskar att ta hand om mig själv genom att kleta massa krämer i ansiktet. Det jag däremot inte nämnt tidigare är att det även är min hy som är min största osäkerhet.

 

Såhär är det; Jag tycker att det är pinsamt att jag har dålig hy, för att jag är intresserad av hudvård. Jag lägger mycket pengar och tid på mitt ansikte - men endå så har jag inte dendär perfekta porslinshyn. Jag har alltid varit öppen på bloggen med att jag älskar hudvård, men i min bekantskapskrets så pratar jag inte om det, just för att jag inte har perfekt hy. Jag tror jag känner att jag inte har rätt att vara intresserad av hudvård, för att det syns verkligen inte i mitt ansikte hur mycket jag tar hand om det.

 

Det finns ingen perfekt hy, vill jag vara väldigt noga med att poängtera, även fast jag uttrycker mig så. En hy har orenheter och porer, pigmentförändringar och utslag. Jag vet att jag säger emot mig själv, som är otroligt missnöjd över mitt stackars ansikte. Jag tror inte att jag hade varit lika missnöjd ifall jag inte hade haft mitt hudvårdsintresse. Jag kan säga med handen på hjärtat, att den hyn jag strävar efter inte är realistisk, jag vill ha en slät hy, utan en enda synlig por, utan en enda blemma och inga mörka ringar under ögonen. Ansikten som ser ut så, är översminkade, eller photoshoppade.

 

Statusen på min hy är nog inte dålig ifall jag frågar andra, det sitter enbart i min osäkerhet. Jag är rädd för vad andra tänker, och ja skäms över att gå ut bland med folk ifall jag har en samling finnar i pannan. Jag har dock lärt mig att det är standard, alla har osäkerheter, och man går runt och tror att folk ska tänka att man är ful och äcklig. Det finns ju folk som har det värre - så är det alltid, men jag har rätt att känna som jag gör, ALLA har vi våra osäkerheter, som sagt!

 

Jag har dåliga och bra perioder angående min hy, vissa dagar kan jag vara mer nöjd än vanligt, och andra dagar kan jag hata det. För mig är det så att en dag, eller en hel vecka ibland, kan vara helt förstörd, beroende på hur jag ser ut i ansiktet. Jag kan verkligen bli en galen människa, jag kan vara otroligt arg på hur jag ser ut, och vill inte ens lämna lägenheten för jag skäms över att behöva visa mig ute för folk. Jag tror kanske att innerst inne är problemet mer än så, det handlar inte bara om just hyn, det är nog mer hela min självkänsla och självförtroende som sjunker till botten, och att jag inte kan känna mig fin. Har jag en dålig dag angående hyn, så får det fram alla dåliga tankar om mig själv, som inte ens är hudrelaterade.

 

Jag vill känna mig fin utan smink, jag gillar inte att ha en sminkad bas, jag hatar känslan av att täppa till porerna med massa smink som inte är bra för hyn, jag får alltid sämre hy efter att ha använt foundation, jag vill bara tvätta bort allting och vårda min hy. Jag har i princip helt och håller slutat använda foundation, det tycker jag att är bra, jag hade en period då jag använde det varje dag, och inte vågade visa mig ute osminkad - det är så skönt att jag kommit över den perioden iallafall.

 

En sak som gör mig irriterad är när folk tar sig rätten att kommentera andra människors utséende. I mitt fall då finnar och blemmor. Personen kanske inte direkt menar något illa, men att ge en kommentar i stil med "Du har en finne i pannan" är BARA onödigt. Jag har en spegel hemma, jag  speglar mig varje morgon, jag VET om att jag har en finne i pannan. Speciellt när min osäkerhet sitter precis där, i den finnen, så blir det som en bekräftelse på att jag är ful och äcklig. När jag står där på morgonen framför spegeln, och skäms, och tänker att jag inte vill visa mig ute framför folk, så är en kommentar det sista jag vill ha. Tyvärr så händer det, att folk ger sådana kommentarer. 

 

Avslutningsvis så vill jag även nämna att min hy såklart inte är det STÖRSTA problemet jag har i livet, men jag önskar att jag en vacker dag kommer kunna sluta bry mig om vad andra tycker, och framför allt själv acceptera hur jag ser ut. Det är svårt, jag tror till och med att vissa osäkerheter kommer följa med genom hela livet, det är naturligt och mänskligt.