Skogstokig
Publicerat: 2018-09-16, 16:30:00| Avigasidan.blogg.se | Linda Wiberg
Vaknade imorse kring kl. 09 (Ja, under dessa månader som jag varit frånvarande här så har jag lärt mig att sova länge) med huvudvärk, vilket inte är ovanligt, denna vecka har jag nog haft huvuvärk 70% av min vakna tid tyvärr. Steg upp och tog min sista värktablett ur förpackningen som jag knaprat på hela veckan, och lyckades somna om. Redan nu första dagen på min arbetslöshetstid har jag alltså lyckas vända dygnet litegrann, bra jobbat Linda!
Nåväl, när jag väl kom upp ur sängen så släppte huvudvärken och jag bestämde mig för att ta en tur ut till skogen, till häststigen som jag tidigare skrivit om. Jag är fortfarande lika förvånad över Gotlands natur, jag kommer nog aldrig vänja mig. Skogspromenader i Finland är numera till för n00bs. Skämt å sido, men jag kommer aldrig uppskatta finska skogar mer än dessa gotländska smultronställen.
Börjar ni inte snart bli trötta på mina återkommande skogsbilder på kottar, stenar och träd? Jag känner själv att jag enbart fotograferar skog, skogstokig som jag är, men nån måtta får det ju va tänker jag. Jag har i tankarna att försöka ta med mig kameran även när jag gör någonting annat än att gå på skogs prommenader.
Hur som haver, efter min lilla tur i skogen så åkte jag i väg till Slite för att handla mat - mitt kylskåp har aldrig varit så här tomt som det var nu, det är som att jag tror att jag inte äter bara för att jag är arbetslös. Nu är kylskåpet inte lika tomt längre iallafall!
Mina nya niketossor (Tossor... vad heter det på normal svenska nu igen?) ska såklart få ett helt eget hörn i det här extremt intressanta skogsinlägget, detta är mitt andra par och jag må ha provat en hel drös med skor tidigare i mitt liv, men inga har varit såhär bekväma som dessa, #notsponsored. Det är alltså mina skor jag pratar om... gympadojjor? Tossor!
När jag skulle inhandla dessa så hade inte affären min storlek egentligen, inte i vuxenstorlek (jag vet inte vad jag pratar om nu men så sa killen i affären) men han gick in i lagret och hämtade ettpar "junior" skor, som passade. Nu kan jag ingenting om skor egentlgen, men i mina öron lät det som att jag fick ettpar barnskor, och inte nog med det; hur i hela fridens namn passar ettpar barnskor på mina stora båtar till fötter? Vissa frågor kommer förbli obesvarade resten av mitt liv.
Så, jag antar att denna poänglösa text får vara slut nu, för dagens inlägg. En sista skogsbild på ett stackars ynkligt ekollon får bli ett bra avslut.
Jenni:
Härliga bilder :) Och skorna ser ju supersköna ut!
Svar:
Linda Wiberg