Ytterligare ett år har gått, och jag vill påstå att detta år har gått fortast hittills. Nu är det dags för mig att reflektera lite över det gångna året, en grej jag tycker att alla borde göra, oavsett om man gör det så här offentligt som mig eller ej. Jag läste precis igenom fjolårets årsresumé, som enbart handlade om mitt psykiska mående. Egentligen så vill jag inte se tillbaka på det, men samtidigt så är det bra att få lite perspektiv på saker och ting, man glömmer ju så lätt. 

 

År 2022 har ju självklart fört med sig både positivt och negativt, och det är ju helt naturligt. Trots att ett år passerar fort, så är ett år långt, det hinner hända både bra saker, men också dåliga saker. Det jag kan börja med att säga är att detta år blev bättre än det förra, trots motgångar, det var absolut inte ett bra år - men bättre.

 

I Januari minns jag att jag mådde extremt bra, så bra som jag aldrig tidigare mått, minns jag att jag tänkte. Just där och då njöt jag verkligen av livet. Tog hål i öronen gjorde jag, och så passade jag på att fylla år också, det brukar jag göra samma tid varje år. Jag är glad över att året började så bra, trots att jag köpte en smörgåstårta till mig själv som var möglig.

 

Jag har svårt att gå igenom månad för månad, för så händelserikt är inte mitt liv, och år. Det enda som hände i Februari var väl att Ryssland började kriga med Ukraina, det är så sjukt att det snart är ett helt år sen. Jag tror inte att jag mådde så bra i Februari, jag minns nämligen att jag höjde min dos på antidepp. 

 

Mars, då klippte jag håret väldigt kort minns jag, och det var även den månaden som min bästa vän och frisör flyttade ifrån ön. Vårsolen började långsamt kika fram, och jag kunde äntligen säga att jag överlevt det mörka vinterhalvåret.

 

Jag kan inte komma på någonting som jag gjort i April, tror det var en väldigt händelös månad. I Maj däremot så blev jag dumpad, och det var ju utan tvekan det värsta med året. Jag skrev ett långt och deppigt inlägg om det i somras, så jag behöver inte gå in på det mer än så. Jag hade otrolig separationsångest och visste inte hur jag skulle överleva. Detta medförde även en flytt, det var då jag blev inneboende. Hela mitt liv förändrades, och rasade samman.

 

På grund av det dramatiska som hände i Maj så var jag väldigt deppig och ångestfylld hela sommaren, så månaderna Juni, Juli och Augusti var bara en kamp om överlevnad, kändes det som. Jag hade trots det massa bra stunder också, till exempel så var mina föräldrar och häsade på mig, jag gick på massa loppisar, och hann även med en hel del utflykter. Det var även i början på sommaren som jag fick avsluta med mina mediciner mot Graves, så det var ju väldigt positivt!

 

September, då hälsade jag på min bästa kompis, och jag började må bättre igen. Hösten är ju så mysig, med tända ljus och stora tékoppar. Jag tror jag njöt av September!

 

Oktober, då lackades min bildörr om. Jag hade nämligen fått ett gäng dörruppslag, som resulterade i repor och bucklor i dörren, och detta täckte inte försäkrningen, jag fick hjälp av en kollega att ta löst dörren, slipa den, och sedan lacka om den. Så måste jag även erkänna att det var i Oktober som jag "började dejta" igen. Nuförtiden så är jag inte en sån som dejtar, för jag gillar inte att träffa folk, men bestämde mig endå för att ta mig i kragen och våga träffas. Jag är så stolt över mig själv för att jag gjorde det. Jag kan väl åtminstone säga så mycket som att vi träffas fortfarande, och han är helt underbar. 

 

November, umgicks så mycket som möjligt med honom. Jag är ännu lite i chock, för jag trodde inte att jag någonsin skulle träffa någon igen. Så blev allt så bra till slut, allt händer av en anledning. Han är ju utan tvekan årets höjdpunkt, och jag ser framemot att gå in i ett alldeles nytt år tillsammans

 

December, en rätt så stressig månad, som det brukar va vid julen, idag är det dessutom dagen efter julafton, och som vanligt så är jag numera trött på allt som har med julen att göra. Jag har haft en bra jul, det är jag tacksam över, jag har firat jul i Finland trots att det inte var tänkt så från början.

 

Det är svårt att summera upp ett helt år, 2022 har varit dåligt, och väldigt bra, på samma gång. Jag är redo för 2023.

 

 

 

Fem ynka dagar på det gamla året återstår, sen är 2021 ett minne blott. Det är nu man ska stanna upp och se tillbaka på det gångna året, samtidigt som man ska blicka frammåt och ta emot det nya. Jag brukar se tillbaka på det gamla året genom att skriva en årsresumé, det har varit ett sätt för mig att få en översikt, och samtidigt lämna året bakom mig. Ifjol blev det aldrig ett sådant inlägg, på grund av psykiskt ohälsa, och så var ju 2020 rent allmänt ett dåligt år pågrund av Corona. Egentligen så var det tänkt att jag skulle publicera en årsresumé nu, jag försökte verkligen knåpa ihop ett inlägg, men jag har haft ett väldigt tråkigt år, utåt sett. Jag har väldit få bilder från 2021, och det beror nog på att jag för det mesta bara isolerat mig hemma - tråkigt nog, men det har varit det enda jag velat. Det här inlägget blir istället en enda röra av tankar och känslor - efter ett riktigt skitår!

 

Det var i Oktober 2020 som jag fick stora problem med min ångest, och det höll i sig in på halva 2021. För mig är denna tid ett mörker i mitt minne. Även fast jag mår mycket bättre nu än vad jag gjorde då, så känner jag mig fortfarande begränsad. Jag har lärt mig att vara glad över det lilla, om vi då ska försöka se det från den positiva sidan. Jag vill inte tänka tillbaka på året som gått egentligen, men jag vet att jag kan ta lärdom av det - jag klarade mig igenom även den jobbiga perioden, och här sitter jag i dag och mår bra, för det mesta. Jag har absolut inga förhoppningar på att bli av med min ångest, men jag har lärt mig leva med den.

 

Det jag gjort de senaste två åren hade jag nog kunnat sammanfatta i en mening, jag har hållit mig innan för min bekväma zon, vilket har varit hemma. Jag mår bäst hemma, jag vill ogärna lämna lägenheten, oavsett om det handlar om att besöka en mataffär eller träffa en kompis. Jag vill bara vara hemma. Dels har det med min ångestproblematik att göra, jag har nog utvecklat någon form av katastroftankar, jag har varit rädd för att lämna lägenheten pågrund av att jag inte kunnat kontrollera min ångest, jag har utvecklat många nya rädslor pågrund av den. Jag vill inte gå och handla, speciellt inte själv, för jag har varit rädd för att få en panikattack i affären, som resulterar i att jag drar åt mig uppmärksamhet. Jag har inte vågat köra bil, för jag vet att när paniken kommer så har jag ingen möjlighet att kontrollera ett fordon i trafiken. Allt detta har som sagt bara varit katastroftankar, för jag har aldrig fått en panikattack i affären, jag har inte panikattacker så ofta alls längre.

 

Mycket av detta har jag kommit över nu, jag kan numera gå och handla själv utan problem egentligen, men jag vill fortfarande inte lämna hemmet. Inte pågrund av ångesten, det är bara det att jag VILL vara hemma så mycket som möjligt. Det bästa jag vet är att vara hemma, och jag tror att det bara har blivit en vana efter att jag isolerade mig med ångesten så länge. Att vara hemma är mitt liv numera. Ångesten finns somsagt fortfarande kvar, jag tänker ofta på den, men den visar sig inte alls lika ofta längre. Jag märker att folk i min omgivning upplever mitt liv som tråkigt, när jag berättar om mina planer inför helger, som allt som oftast är "bara vara hemma". Blir jag medbjuden på något tackar jag nästan alltid nej. Folk föreställer sig att jag bara sitter hemma och glor in i väggen, eller att jag blivit en soffpotatis. Jag kan erkänna att det var jag ett tag, när ångesten även förde med sig en depression till slut, då gjorde jag ingenting, jag bara var. Jag orkade helt enkelt inte städa, hålla ordning, eller ens borsta tänderna eller duscha. Jag krachade totalt.

 

När jag sedan kom på fötter igen, det var någon gång i somras, så blev jag riktigt stressad. Det är en sak jag lidit av sen dess - denna otroliga stress. Jag är konstant stressad, även då det inte finns något att vara stressad över. Jag stressar från att jag vaknar på morgonen, tills att jag går och lägger mig på kvällen. Varje dag, enda sen i somras har det varit så. Ännu ett jobbigt Graves-symtom. Jag går numera upp 20 minuter tidigare på morgnarna för att hinna så mycket som möjligt innan jobbet, för det mesta så är det inte jobbet jag är stressad över, utan det är allting hemma. Jag vill ha ett skinande rent hem konstant, rena lakan, tom tvättkorg, samtidigt som jag vill hinna ta hand om mig själv också. Jag kan helt enkelt inte förstå hur andra kan hinna med allt detta.

 

Jag är perfektionist, jag förstår själv att det är i det problemet ligger. Jag har länge vetat att jag behöver ha det kliniskt rent runt omkring mig, att alla grejer behöver ha sin rätta plats, för att jag ska fungera och ha någon typ av lugnt i mitt sinne. Även då jag har allt detta, så kan jag inte riktigt slappna av, för då börjar jag istället stressa över morgondagen. Ja, pedant är väl kanske ett ännu bättre ord för mitt tillstånd, jag har nog varit det under många år, men av någon anledning har det blivit ännu jobbigare nu, antagligen pågrund av min låga stresstolerans. Jag tror att jag stressar inför att inte stressa, alltså att jag försöker få så mycket runt omkring mig gjort så snabbt som möjligt, för att sedan kunna lägga mig i soffan och se en film och dricka té. Tanken är ju god, men i praktiken så blir det inte rikigt så, för jag kommer aldrig till det stadiet att jag känner mig klar. När jag stressat färdigt över en sak, så börjar jag stressa över nästa sak, som jag kanske inte ens behöver utföra just då, det kan vara något jag ska göra om flera dagar. Det är alltså en konstant inre stress, även då jag ligger där på soffan och slötittar på tv så pågår det en stressfest inombords.

 

Jag har väl någonstans tänkt att jag behöver bli av med allt detta för att 2022 ska bli ett så bra år som möjligt, men jag har inga konkreta planer på hur jag ska gå till väga, jag har förhoppningar om att jag i slutet på året kommer att bli friskförklarad från Graves, och att det ska höja min stresstolerans till det normala igen, men vi får väl se, det är ju ingenting som är garanterat. Jag vet bara att jag behöver få lugn och ro runt omkring mig, och det kommer jag inte få så länge det är kaos.

 

Jag kommer ta nya tag, jag känner endå att oavsett hur mitt 2022 blir, så lär det bli bättre än det senaste två åren. Det känns bra att tänka så, jag förväntar mig inte att jag ska bli lycklig nästa år, men jag är säker på att det kommer bli ett bättre år. Med det sagt så vill jag nu lämna 2021 bakom mig, det var ett riktigt dåligt år, och jag vet att det är många som håller med mig. Det är så många andra där ute som också lidit av psykisk ohälsa, även fast jag känt mig ensam om det. Jag är ett levande bevis på att det kommer att bli bättre, även då det känns omöjligt!

 

Nu lutar vi oss tillbaka och försöker göra 2022 till ett POSITIVT år!

Ännu ett år har passerat, och det har verkligen gått fort. Så säger alla, inklusive jag själv. Vad gjorde jag egentligen 2019? Det är dags för en års review, igen en gång!

 

Januari. Jag började året med att fylla år, som jag brukar göra i Januari. Gick ut och åt middag och spelade biljard! Klippte även håret ännu kortare och svenskregistrerade bilen! Det gick bra, gick egenom besiktningen på första försöket, och några veckor senare fick jag mina nya registreringsplåtar på posten. I slutet på månaden fick jag även bältros, det var jobbigt.

 

 

Februari. Jag firade alla hjärtans dag, vilket jag inte gjort på flera år, så det var underbart! Hade nog den bästa alla hjärtans dag någonsin, fick en bukett med rosor och åt supergod mat med min dåvarande "dejt" eller vad jag ska kalla honom. Nu mera är han ju faktiskt min pojkvän. Det värsta som hände under året hände faktiskt strax därpå - jag var med om en brand på jobbet. Det var en mardröm, men med hjälp av min kollega så lyckades vi jaga ut alla grannar, och brandbilen var där efter 5 minuter. Allt gick bra, lägenheten fick saneras och köket fick rivas, men ingen kom till skada, som tur! Vårvädret kom redan i Februari, det kanske brukar vara så här på Gotland? Eller?

 

 

Mars. Åt mycket god mat, besökte Katthammarsvik för första gången, firade Jennifers födelsedag med festligheter, gick på afterwork och kunde äntligen kalla den där speciella killen för min pojkvän. Sjukt, för det trodde jag aldrig, haha. Det var då jag verkligen blev lycklig påriktigt och började må så jäkla bra med honom vid min sida.

 

April. Bjöd mina kolleger på en finsk delikatess, nämligen "memma", som är en påskdessert! Gjorde egentligen det som ett skämt, för jag trodde inte att någon skulle gilla det, men OJ vad det gick åt, haha! Sen åkte jag hem till Finland för att fira lite påsk, vi badade badtunna och grillade gott!

 

 

Maj. Invigning av terassäsongen i innerstan med en kall sommersby. Blev även fast i en hiss, började extrajobba på mitt föregående sommarjobb, planterade blommor på balkongen, klappade massa katter, åkte på en fisketur, åt glass, åkte på utbildning till Stockholm, kollade på solnegången och gick skogsprommenader. HÄR drog sommaren verkligen igång!

 

Juni. Var på grillparty, klippte håret ÄNNU kortare, fick 100 myggbett, firade midsommar i en barack ute på landet. En kär vän från Finland besökte Gotland!

 

 

Juli. Besökte Finland, gjorde akrylnaglar, och reste till Venedig med älsklingen! Någonting som jag faktiskt aldrig bloggade om, haha. Det har varit en punkt på min bucketlist - att besöka Venedig! Idén började väl gro när jag i unga år spelade Sly 3 på Playstation 2. Det var verkligen livets resa, den absolut bästa resan jag gjort någonsin! Det var så underbart, som en dröm. Åkte massa båt, åt världens godaste laxpasta, tryckte i mig pizza varje dag, besökte massa öar. Det var som ett paradis. Jag får nog helt enkelt ta tag i saken och skriva ett helt eget inlägg angående den resan!

 

 

 Augusti. Mina föräldrar och min bror hälsade på mig! Första gången faktiskt, det var väldigt trevligt. Vi gick på medeltida marknad, promenerade i innerstan och tog en tur till Fårö. Jag gjorde tre rätters middag hemma, som faktiskt blev jävligt gott! Även en barndomskompis besökte Gotland, för att träffa mig och Jennifer. Jag gjorde även en utflykt ner till södra Gotland, besökte blandannat Hoburgen och åt den godaste cheesecaken jag någonsin smakat. Just de! höll nästan på att glömma - jag fick fastanställning!

 

 

September. Gick på djurpark, såg zebror, kameler, konstiga får, getter, grisar, kalkoner... osv.  Hade picnik med Jennifer, inledde stearinljussäsongen hemma och försökte att få ut det sista av sommaren som egentligen var över redan. 

 

 

Oktober. Åkte till Finland med bil för att hämta ett flyttlass! Såg massa hjortar såklart, träffade saknade vänner, bodde i sommarstugan och hade äntligen tid att slappa och ta det lugnt mellan varven.

 

 

November. Julmys! Julpyntade hela lägenheten med tomat, röda dukar, röda kuddal, julstjärnor i fönstre, handlade julklappar, julstädade och julplanerade! Gjorde alltså som alla gjorde just då, hehe.

 

 

December. Mera julmys, var på julfest med jobbet, packade julklappar, finlands självständighetsdag, och firade julafton. Iår firade jag julafton här på Gotland, pågrund av jobb så kunde jag tyvärr inte åka hem till Finland, och det var såklart otroligt sorgligt. Åt lite julmat bara vi två, såg på julfilmer och Kalle Anka och åt gröt. Det blev mysigt trots allt! Sen var det såklart dags för nyårsafton, en väldigt lugn nyårsafton, precis så som jag föredrar det. Vi bjöd hem två kompisar och så lagade vi nyårsmiddag, skålade och spelade spel. Det blev ett bra avslut på det gamla året, och en bra början på det nya!

 

 

 

Så, ett inte alls lika händelserikt år som 2018, men det hade jag inte förväntat mig heller med tanke på att jag faktiskt började ett helt nytt liv då, i 2018, med flytt till Sverige och en total omställning. Kortfattat så var 2019 ett helt okej år, men jag hoppas verkligen att 2020 blir snäppet bättre, iallafall. Visst känns 2020 som en jäkligt bra år!?

 

 

 

 

I Januari så höll jag en liten bloggpaus, tråkigt nog, det var för att jag fick ett välbehövligt ryck och raderade ALLA inlägg jag skrivit under 5,5 år! Tog tag i designen, det var verkligen påtiden. Det var en extremt skön känsla med att börja om från noll igen. Sen hade det även att göra med att jag var otroligt missnöjd med mina gamla inlägg som inte var välskrivna alls, jag ville helt enkelt inte att dom skulle ligga uppe på nätet ännu ett år till.

 

Under allt detta så skedde en stor livförändring, jag blev nämligen uppsagd från mitt dåvarande jobb i Finland, där jag jobbat ungefär tre år. Inga tårar för det - tvärtom så var det det bästa som kunde hända, jag fick äntligen en spark i baken med att ta tag i mina drömmar och göra det till verklighet. Jag behövde verkligen gå vidare i livet. Januari var alltså en underbar rivstart på året på alla sätt och vis - redan då visste jag att detta skulle bli det bästa året i mitt liv!

 

2017 har varit ett år som jag tror att jag alltid kommer minnas. Det har varit ett händelserikt år, och jag har fått uppleva och göra saker som jag tidigare bara kunnat drömma om. Samtidigt som jag även haft det tungt och jobbigt under vissa perioder, men drar endå slutsatsen att mitt 2017 har varit bra!

 

I januari ramlade jag i "SKAM-fällan", vilket många andra också gjorde. Det var då alla plötsligt började snacka Norska, inklusive jag. Den serien är fortfarande min favoritserie, och jag har fortfarande inte kommit över att den är slut. En mycket positiv början på 2017 skapade den iallafall. Ett speciellt minne jag har är en sen morgon efter en utekväll, när jag och Jenni låg i min säng och sträckkollade hela första säsongen. Det var såå mysigt!

 

Jag och Jenni passade även på att ha filmkvällar med övernattning. Älskar sådant! Vi låg i soffan och såg på film efter film, och så tog vi lååångsamma mornar utan några speciella måsten. Det saknar jag verkligen!

 

I Februari så upptäckte jag "Tvillingpodden" som snabbt blev en ny favorit, och nu har jag lyssnat ikapp alla avsnitt. De tvillingarna har fått mig att skratta många gånger under 2017!

 

Provade även på en "nyttighets vecka", jag bestämde mig för att äta nyttigt i en vecka, och mådde väldigt dåligt pågrund av det. Kroppen skrek efter fett redan efter ett par dagar, och jag mådde illa till och från hela veckan och blev aldrig riktigt ordentligt mätt. Jag klarade det iallafall.

I Mars drabbades jag av den värsta förkylningen jag varit med om, och den vägrade ge med sig. Största delen av månaden var jag väldigt energilös och levde på halstabletter. Hade en hosta som gjorde så ont i lungorna att jag antog att jag hade lunginflammation, och en feber som kom och gick.

 

Trots det så råkade jag endå må så pass bra att jag kunde vara med och fira Jenni när hon hade sin 20-års fest, fick träffa hennes kompisar från Helsingfors, och det blev en lyckad fest med mycket skratt, alkohol och dans!

 

i April hände egentligen inget speciellt, jag och Linda beställde hem varsitt mysset från Madlady, och så träffade jag Lindas kattunge för första gången. Umgicks jag så mycket som möjligt med Jenni innan hon skulle flytta till Gotland. Förutom det, så hade jag även inbrott i mitt källarförråd. Var även stressad utan någon orsak alls. Hade en vecka semester, men då gjorde jag inget alls. Tror jag?

 

I Maj däremot hoppade jag ensam på ett plan och åkte till Sverige på en liten förlängd weekend, bodde på hotell, träffade Benjamin för första gången, besökte en isbar, tappade nästan bort mig i Stockholm och hade de lyckligaste dagara på länge. Glömde helt och hållet bort mitt liv i Finland och i mitt huvud fanns bara positiva tankar. Jag är så stolt över mig själv för att jag vågade resa iväg ensam, den resan gav mig så mycket!

 

Gick även och gjorde akrylnaglar för första gången i Maj! 

 

I Juni blev min lillebror klar från skolan, och vi firade det med lite smått och gott efter Dimissionen. På midsommaren badade vi badtunna, vädret var kallt, blåsigt och det regnade en hel del. Träffade även Jim, som kom till Finland över sommaren, och så började jag ta promenader varje dag.

 

I Juli gick jag på Julifestivalen och såg blandannat bandet Toto! Det var för en gångs skull soligt och varmt, och det var riktigt roligt!

 

Jag och Jim tog ett flertal båtturer, pratade en hel del, njöt av solnedgånger, och umgicks med hans systers lille vovve! Åkte även över till Dahlsbruk med familjen för att äta, och spenderade en hel del tid ute på min balkong under Juli månad.

 

I Augusti hade jag största delen av min semester, och den började men ett oväder, och en hel vecka gick åt till att verkligen STORstäda hela lägenheten. Städade och skrubbade varenda en millimeter av mitt hem. Såg Norlie och KKV live på "Augustinatten", och frös. Sommaren 2017 var ingen höjdare här i Finland.

 

Åkte även över till Sverige igen för att träffa Jenni och Benjamin, och där var vädret helt annorlunda! Åt väldigt god mat, bodde i en hotellägenhet med underbart bekväm säng och fluffigt täcke, råkade se Magnus Uggla och även William Spetz, var på skansen, gick på bio och shoppade. Åkte tillbaka med båten till Finland, och hade verkligen en rolig resa! Den sista veckan av semestern latade jag mig rejält. Sommaren 2017 var en av de absolut bästa! Gotland var väldigt fin plats!

 

 

September var däremot ganska händelselöst och tråkigt på många plan. Det "tog slut" mellan mig och en nära vän efter att hen började snacka skit, ljuga, utnyttjade mig och till slut vände ryggen åt mig och undvek mig. Efter en månad bestämde jag mig för att sluta bry mig och gå vidare utan hen. Det är alltid tråkigt att mista en vän såklart, men idag vet jag att jag gjorde ett bra beslut, och jag vill inte umgås med människor som inte uppskattar mig och min närvaro.

 

 

I Oktober åt jag kräftskiva hemma hos föräldrarna, vi badade badtunna, och så kom Jenni och överraskade mig! Rensade hela min lägenhet och sålde bort allt obehövligt på loppis, ett av mina bästa beslut under 2017! Hann även med att gå på ett mysigt "Party light", och träffade min före detta kollega igen!

 

I November gick jag och se Freddy Kalas live ensam, vilket var en punkt på min bucket list! Det var en upplevelse jag sent ska glömma. November var dock en månad som jag kände mig väldigt ensam, och lite nedstämd över just det. Har endast en vän som bor "nära", de resterande befinner sig i Sverige eller på annat håll, och det var väl det som fick mig att känna att jag inte har några vänner att hitta på  något med. Som tur så stoppade det inte mig ifrån att gå och se Freddy Kalas.

 

 

I December gick jag på bio - ensam, och så jobbade jag extra mycket. Hela december är egentligen ganska oklart för mig, jag var stressad och väldigt slutkörd. Firade jul hos föräldrarna med lillebror, mormor och morfar, och gick ut och festade med den saknade Jenni på juldagen. Träffade även Jim!

 

 

Så är vi tillbaka till nutid. Nyårsaftonen satt jag bara hemma hos mamma och pappa, badade lite badtunna, såg på tv, träffade katten som ska bo där en månad, och på tolvslaget stod jag på en kolsvart strand och blickade ut över horisonten och smällde av lite raketer i min ensamhet. 

 

2017 har ju varit ett bra år, samtidigt som jag mått rätt dåligt under vissa perioder. Jag tänker för mycket på mitt liv helt enkelt, och är avundsjuk på alla andra. Jag tror att det är ganska ovanligt att ha ett helt år utan något negativt, det händer väl oftast både positivt och negativt om varandra. Har endå förhoppningar på att 2018 ska bli ett ännu bättre år, att jag ska träffa nya vänner, umgås med de gamla, skratta, besöka Sverige och att sommaren kommer bli längre och varmare.

 

Har inga löften iår heller, bara förhoppningar och mål, som jag inte vill kalla löften. Vill ha ett bra år, må bra och hoppas på att det händer något stort!