Ytterligare ett år har gått, och jag vill påstå att detta år har gått fortast hittills. Nu är det dags för mig att reflektera lite över det gångna året, en grej jag tycker att alla borde göra, oavsett om man gör det så här offentligt som mig eller ej. Jag läste precis igenom fjolårets årsresumé, som enbart handlade om mitt psykiska mående. Egentligen så vill jag inte se tillbaka på det, men samtidigt så är det bra att få lite perspektiv på saker och ting, man glömmer ju så lätt. 

 

År 2022 har ju självklart fört med sig både positivt och negativt, och det är ju helt naturligt. Trots att ett år passerar fort, så är ett år långt, det hinner hända både bra saker, men också dåliga saker. Det jag kan börja med att säga är att detta år blev bättre än det förra, trots motgångar, det var absolut inte ett bra år - men bättre.

 

I Januari minns jag att jag mådde extremt bra, så bra som jag aldrig tidigare mått, minns jag att jag tänkte. Just där och då njöt jag verkligen av livet. Tog hål i öronen gjorde jag, och så passade jag på att fylla år också, det brukar jag göra samma tid varje år. Jag är glad över att året började så bra, trots att jag köpte en smörgåstårta till mig själv som var möglig.

 

Jag har svårt att gå igenom månad för månad, för så händelserikt är inte mitt liv, och år. Det enda som hände i Februari var väl att Ryssland började kriga med Ukraina, det är så sjukt att det snart är ett helt år sen. Jag tror inte att jag mådde så bra i Februari, jag minns nämligen att jag höjde min dos på antidepp. 

 

Mars, då klippte jag håret väldigt kort minns jag, och det var även den månaden som min bästa vän och frisör flyttade ifrån ön. Vårsolen började långsamt kika fram, och jag kunde äntligen säga att jag överlevt det mörka vinterhalvåret.

 

Jag kan inte komma på någonting som jag gjort i April, tror det var en väldigt händelös månad. I Maj däremot så blev jag dumpad, och det var ju utan tvekan det värsta med året. Jag skrev ett långt och deppigt inlägg om det i somras, så jag behöver inte gå in på det mer än så. Jag hade otrolig separationsångest och visste inte hur jag skulle överleva. Detta medförde även en flytt, det var då jag blev inneboende. Hela mitt liv förändrades, och rasade samman.

 

På grund av det dramatiska som hände i Maj så var jag väldigt deppig och ångestfylld hela sommaren, så månaderna Juni, Juli och Augusti var bara en kamp om överlevnad, kändes det som. Jag hade trots det massa bra stunder också, till exempel så var mina föräldrar och häsade på mig, jag gick på massa loppisar, och hann även med en hel del utflykter. Det var även i början på sommaren som jag fick avsluta med mina mediciner mot Graves, så det var ju väldigt positivt!

 

September, då hälsade jag på min bästa kompis, och jag började må bättre igen. Hösten är ju så mysig, med tända ljus och stora tékoppar. Jag tror jag njöt av September!

 

Oktober, då lackades min bildörr om. Jag hade nämligen fått ett gäng dörruppslag, som resulterade i repor och bucklor i dörren, och detta täckte inte försäkrningen, jag fick hjälp av en kollega att ta löst dörren, slipa den, och sedan lacka om den. Så måste jag även erkänna att det var i Oktober som jag "började dejta" igen. Nuförtiden så är jag inte en sån som dejtar, för jag gillar inte att träffa folk, men bestämde mig endå för att ta mig i kragen och våga träffas. Jag är så stolt över mig själv för att jag gjorde det. Jag kan väl åtminstone säga så mycket som att vi träffas fortfarande, och han är helt underbar. 

 

November, umgicks så mycket som möjligt med honom. Jag är ännu lite i chock, för jag trodde inte att jag någonsin skulle träffa någon igen. Så blev allt så bra till slut, allt händer av en anledning. Han är ju utan tvekan årets höjdpunkt, och jag ser framemot att gå in i ett alldeles nytt år tillsammans

 

December, en rätt så stressig månad, som det brukar va vid julen, idag är det dessutom dagen efter julafton, och som vanligt så är jag numera trött på allt som har med julen att göra. Jag har haft en bra jul, det är jag tacksam över, jag har firat jul i Finland trots att det inte var tänkt så från början.

 

Det är svårt att summera upp ett helt år, 2022 har varit dåligt, och väldigt bra, på samma gång. Jag är redo för 2023.