Men innan allt detta, så började jag känna mig nedstämd. Ångesten kröp sig på allt starkare, och starkare. Jag satt sömnlös på nätterna, hade huvudvärk var och varannan dag, mådde dåligt både fysiskt och psykiskt. Jag blev allt tröttare på jobbet, huvudet kändes dimmigt, jag somnade sittandes, hade panikångest och en vilopuls på 120 slag i minuten. Jag varken orkade eller ville göra någonting på fritiden, gick och la mig kl. 17 varje dag. Ja, jag mådde skit, helt enkelt.

 

Jag tog kontakt med min vårdcentral, och pratade med en psykolog. Jag avslutade kontakten fort, då jag kände att jag inte klickad med psykologen. Så gick det några månader, innan jag sen kontaktade en psykolog via Kry. Jag hade några givande samtal med en psykolog som jag uppskattade väldigt mycket. Så mycket att jag senare grät när hon avslutade vår kontakt. Även fast jag hade samtal med henne varje vecka så blev ångesten bara värre, och värre. Jag kunde inte sova, och jag kunde inte äta. Jag kunde inte leva, helt enkelt. Psykologen på Kry såg alltså att jag bara blev sämre, och därför tog hon beslutet om att jag istället skulle kontakta vårdcentralen igen, för att gå till en vanlig läkare, och ta lite prover.

 

Vid denna tidpunkt så reagerade jag på min höga puls. Det var svårt att somna eftersom jag hörde och kände hjärtat dunka konstant. Extra fort på kvällarna. Jag har en pulsklocka, så jag har bra koll på min puls, och insåg att någonting inte var som det skulle. Endå så antog jag att det berodde på ångesten.

 

Så jag sökte till vårdcentralen för ångest och hög puls. Träffade en läkare, som egentligen var pensionär, och bara inhoppare. Han reagerade på min höga puls, jag fick ta EKG (massa sladdar kopplade till olika punkter på kroppen), och blodprov. Det var första gången jag tog blodprov, och jag hade förväntat mig en större process än vad det faktiskt var. Det tog 5 sekunder, och det kändes knappt. Jag insåg att jag inte är nålrädd alls. 

 

Blodprovet visade att jag har självklar Hypertyreos, vilket innebär att sköldkörteln som sitter på halsen har blivit överaktiv. Den producerar för mycket hormoner, och detta gör att hela kroppen går på högvarv. Av detta har jag fått ångest och hjärtklappning. Man kan även få svettningar, dåligt minne och viktnedgång.

 

Plötsligt så föll alla bitar på plats, för ja, jag hade dåligt minne. Mitt minne hade varit dåligt enda sen jag började må dåligt, i Oktober, men detta var något som jag hade försökt att dölja. Viktnedgång och svettningar är dock inget jag haft.

 

Jag fick en pulssänkande medicin, och ångestdämpande, som jag skulle ta så länge, innan nästa blodprov. 

 

 

Det blev inte bra alls. Varje morgon så skulle jag ta en tablett av varje, och redan dagen efter så började jag mår riktigt, riktigt dåligt. Jag som trodde att jag redan mådde dåligt, men det var inget emot hur jag kände sen. Ångesten blev mycket värre, även fast jag inte trodde att det var möjligt, och något som kändes som en djup depression kom snabbt. Jag trodde inte att det var möjligt att må så dåligt psykiskt som jag mådde då. Det var som att leva i en mardröm. Jag kunde inte gå till jobbet, jag kunde inte borsta tänderna, och plötsligt hade jag gått fyra dagar utan mat. Jag kunde inte äta, det gick bara inte.

 

Blodprov nummer två togs på lasarettet, vilket jag inte minns så mycket av, jag var helt nerslagen av denna depression, eller vad det var. Det var en sjuk känsla. Läkaren som tog blodprovet sa att mitt mående beror på den ångestdämpande medicinen. Jag trodde inte riktigt på det, för pensionärsläkaren som skrivit ut medicinen sa tydligt att jag inte kommer få biverkningar för att det är så liten dos. Blodprovsläkaren berättade att de två första veckorna på medicinen gör saken värre, innan det sen blir mycket bättre. Två veckor... jag hade knappt klarat fyra dagar.

 

Jag lyckade med många om och men boka en ny tid på vårdcentralen, samma dag, och berättade att nu mår jag mycket sämre än vad jag gjorde när jag sökte första gången. Den här gången fick jag en annan läkare, och hon berättade att mitt mående beror på sköldkörteln. Ja, det kanske det kan, men när jag sedan insåg att det blev värre samma dag som jag började på medicinerna, så började jag tro mera på vad blodprovsläkaren hade sagt. 

 

Jag slutade äta den ångestdämpande medicinen. Dagen efter, blev allting bättre. Jag är nu säker på att det var medicinens fel. Jag fick en ny medicin utskriven, en som jag även provat tidigare, så jag visste att den ej gav mig några andra biverkningar förutom trötthet. Denna medicinen tar jag vid behov, den är lugnande och ångesten minskar, så att jag numera kan äta och sova rätt så normalt.

 

Följande läkartid var på lasarettet, och nu fick jag medicin som ska stoppa sköldkörteln för att producera för mycket, och en medicin som ska göra så att jag får rätt mängd av hormoner i kroppen. Läkaren berättade att jag kommer fortsätta känna mig dålig en tid, för det tar länge för sköldkörteln att få bra värden. Jag kommer ha dåligt minne, och bli trött pågrund av den pulssänkande medicinen som gör hjärtat långsammare. Vid behov så kan hon även sjukskriva mig. Jag hade redan sjukskrivit mig själv denna vecka, pågrund av att jag hade mått extremt dåligt. Jag har inte förlängt min sjukskrivning, så på måndag är jag tillbaka på jobbet igen. Jag ska prova, och se hur det känns. Jag har ju endå jobbat flera månader innan jag fick veta att jag var sjuk påriktigt. Det har gått, även fast jag varit riktigt trött och halvdöd på eftermiddagarna. Jag tror det kommer kännas okej nu när jag faktiskt vet vad felet är, och min chef och kollegor är även medvetna om hur jag mår, så jag vet att jag kommer få stöd.

 

Jag äter massa piller, nio stycken om dagen, som sedan ska ökas till tolv stycken. Idag är första hela dagen på mediciner, och än så länge så känner jag inte av dem alls. Om En månad ska jag tillbaka, och ta ett nytt blodprov, för att se hur mina värden är. Ifall jag ska öka, eller minska på medicinerna. Min sjukdom heter "Graves sjukdom", och kan, med lite tur, försvinna om 1-2 år. Jag hoppas på det.

 

Det här med huvudvärken då.. ja, jag har haft probem med huvudvärk seda 2013. Även perioder innan det. Huvudvärk är inget symptom graves, och jag har även svårt att tro att jag haft Graves sedan dess, MEN, till min förvåning så har jag nu gått en hel vecka utan minsta huvudvärk, enda sedan jag började äta den pulssänkande medicinen. Jag vet inte, det kanske bara är en tillfällighet...

 

En vacker dag så hoppas jag att jag kommer kunna gå utan mediciner. Jag ska bli frisk.